Doglefox Linka
Namn: Embra, eller Pembra som jag också kallar henne!
Född: 2011-05-29, alltså 29:de maj 2011
HD: A
ED: ua (0)
Mor: Sheena (Doglefox-hund utan kennelnamnet)
Far: Flottatjärn's Keystone's Ultra
Kullsyskon: Doglefox Ma-Ti (Melwin), Wheeler (Spencer) Gi (Esther) Gaia och Kwame (Gizzmo)
Född: 2011-05-29, alltså 29:de maj 2011
HD: A
ED: ua (0)
Mor: Sheena (Doglefox-hund utan kennelnamnet)
Far: Flottatjärn's Keystone's Ultra
Kullsyskon: Doglefox Ma-Ti (Melwin), Wheeler (Spencer) Gi (Esther) Gaia och Kwame (Gizzmo)
Första veckorna
Vi hämtade Embra den 24de juli 2011.
Vi åkte tidigt på morgonen, klockan 6 från Söderhamn, där vi bor, som ligger 25 mil norr om Stockholm. Och resan dit gick snabbt, Maggan väntade oss inte förrän 13.00-14.00, men vi kom dit vid elva, som första familj att hämta sin valp. När jag klev ur bilen, utanför Maggan's hem darrade mina ben som bara den, jag var så nervös att jag trodde jag skulle svimma! Men det gjorde jag inte, utan höll mig på benen. Men knäna sjönk ändå ner mot marken.
När vi kom in i hallen förväntade jag mig att höra massa valpar som gnällde men det visade sig att dem höll till på baksidan just då, lekte ute. Jag trodde även att jag direkt skulle känna igen min Linka, för jag hade memorerat varenda en av valparna, från namn till utseende, men när vi kom ut på gården och Maggan lockar på alla valpar kommer ett virrvarr av lika-färgade hundar, så jag hade ingen aning om vem som var vem! Men jag fick veta vem som var Linka, men sen gick vi in och skrev papper.
Eftersom jag hade problem med allt från självförtroende till min handstil fick min far skriva på pappren, så jag står inte som ägare på henne, utan det gör mamma. Men hon är min hund i övrigt, vi klickade nästan direkt, det märktes att hon var min och jag hennes.
Hon var duktig och lärde sig någorlunda snabbt att inte kissa inne, eller bajsa, och nu kan hon hålla sig länge om det skulle behövas.
I början slukade hon i sig maten så fort den sattes ned, men jag lärde henne att vänta, vilket hon lärde sig direkt. Det tog dock ett tag innan hon började äta lugnt. Det var inte förrän vi höjde upp skålen som hon saktade ned, så nu har vi den i en ställning.
Vi åkte tidigt på morgonen, klockan 6 från Söderhamn, där vi bor, som ligger 25 mil norr om Stockholm. Och resan dit gick snabbt, Maggan väntade oss inte förrän 13.00-14.00, men vi kom dit vid elva, som första familj att hämta sin valp. När jag klev ur bilen, utanför Maggan's hem darrade mina ben som bara den, jag var så nervös att jag trodde jag skulle svimma! Men det gjorde jag inte, utan höll mig på benen. Men knäna sjönk ändå ner mot marken.
När vi kom in i hallen förväntade jag mig att höra massa valpar som gnällde men det visade sig att dem höll till på baksidan just då, lekte ute. Jag trodde även att jag direkt skulle känna igen min Linka, för jag hade memorerat varenda en av valparna, från namn till utseende, men när vi kom ut på gården och Maggan lockar på alla valpar kommer ett virrvarr av lika-färgade hundar, så jag hade ingen aning om vem som var vem! Men jag fick veta vem som var Linka, men sen gick vi in och skrev papper.
Eftersom jag hade problem med allt från självförtroende till min handstil fick min far skriva på pappren, så jag står inte som ägare på henne, utan det gör mamma. Men hon är min hund i övrigt, vi klickade nästan direkt, det märktes att hon var min och jag hennes.
Hon var duktig och lärde sig någorlunda snabbt att inte kissa inne, eller bajsa, och nu kan hon hålla sig länge om det skulle behövas.
I början slukade hon i sig maten så fort den sattes ned, men jag lärde henne att vänta, vilket hon lärde sig direkt. Det tog dock ett tag innan hon började äta lugnt. Det var inte förrän vi höjde upp skålen som hon saktade ned, så nu har vi den i en ställning.
Personlighet
Den här damen (Let's face it, hon kommer aldrig bli en dam, nånsin) äter exakt ALLTING. Jag tror inte det finns något som hon inte gillat, utom kanske mandariner. På den här bilden skulle jag låta henne lukta i mitt juiceglas, helt säker på att 'Nej det här tycker inte du om'. Det första hon gjorde var att köra ned nosen och börja lapa i sig juicen. Och inte var det för surt heller! Snarare tvärtom! Hon äter paprika, kokt potatis, äpple, banan, tomater.. Ja, jag minns inte mer men hon älskar allt! Morötter till och med, men vi är lite försiktiga med både morötter och potatis. Potatis får hon nästan aldrig, morötter någon gång ibland när jag är på stallet. Och i liten mängd. Det finns visst dåliga ämnen i morötter och potatis, samt lök.
Hon följer mig nästan överallt, även när jag ska på toa, duscha, bada, ja överallt! Och åkte vi i bilen förut, och jag klev ur så blev hon helt tokig, ville också följa med. Nu har hon vant sig dock.
Men på sistone har hon varit livrädd för att åka i bilen, sen vi började med bur, men jag försöker avvänja henne. Från att ha skakat okontrollerat till att bara skaka lite och då och då är hon nu mycket lugnare. Men än är vi inte färdig.
Hon följer mig nästan överallt, även när jag ska på toa, duscha, bada, ja överallt! Och åkte vi i bilen förut, och jag klev ur så blev hon helt tokig, ville också följa med. Nu har hon vant sig dock.
Men på sistone har hon varit livrädd för att åka i bilen, sen vi började med bur, men jag försöker avvänja henne. Från att ha skakat okontrollerat till att bara skaka lite och då och då är hon nu mycket lugnare. Men än är vi inte färdig.